Mindre celler till yngel och kanske stora till honung

Evert Svensson, som förestod MS Biredskapsfabriken här i Töreboda före Maritta och mig, hade inte bara biredskapsfabriken. Han var yrkesbiodlare med 250 bisamhällen i många år också. Under flera år hjälpte jag min pappa med biodlingen. Han var nyfiken på det mesta och provade ofta nya idéer.

Evert hade lärt sig att då man skulle prova något nytt räckte det inte med att prova på några stycken bisamhällen i en bigård. Bina flög fel så mycket så man var tvungen att prova på alla bisamhällena i hela bigården. Han visste detta av egen erfarenhet och av litteraturen, t ex ”The Hive and the Honeybee, under rubrikerna ”Drifting” och ”Robbing” i kapitlet om skötsel av bikupor. Helst skulle det vara många bikupor som ingick i testerna. När pappa provade gjorde han det i en bigård med 50 bisamhällen. De andra bigårdarna fick vara kontrollbigårdar. Sen räckte det inte att prova en kort period. Minst två år var det som gällde.

EVERT SKULLE HA SMÅ CELLER
Då det gällde storleken på cellerna i binas vaxkakor kom Evert tidigt fram till att dessa skulle vara små. Han hade alltså inte kommit fram till detta genom fix någon idé, utan genom noggrant utprovande. Varroan var inte aktuell på den tiden. Då gällde det allmänt livskraftiga, svärmtröga och produktiva bisamhällen. Vi skötte bisamhällena intensivt och gjorde yngeluppflyttningar. Då räckte det att ha drottningen på en låda lågnormal som yngelrum, likaså till invintringen. Den mindre cellstorleken gjorde att antalet celler var tillräckligt. Det är klart man kan ha två lådor ändå om man vill.
Pappas erfarenheter stämde med de erfarenheter biodlarna hade då den första mellanväggen kom till och då 5,1 mm cellstorlek var standard, i USA från 1876 och framåt. Då invin- trade man också i USA ofta på en låda och hade en låda till yngelrum.
I olika vågor under början och mitten av 1900-talet blev det på modet att ha större celler för att få större bin. Här i Europa fick modet fäste snabbare, medan det dröjde lite längre i USA, kanske beroende på att där var man mer ekonomiskt beroende av biodlingen.

PÅTRYCKNINGAR
Trycket från in inytelserika personer blev så småningom stort på pappa att han skulle skaffa större cellstorlek på sitt vax. Mycket motvilligt gjorde han så, men såg ändå till att våra cellstorlekar dock blev något mindre än på det vax som kom från de andra vaxfabrikanterna. När så Bitidningens redaktör vid ett tillfälle för ett antal år sedan då han ringde mig i ett ärende, berättade om positiva erfarenheter av små celler på olika håll i världen, och om den dokumentation som visade hur mellanväggarna såg ut förr, då visste jag vad vi skulle göra. Hade Evert levt hade han gjort likadant. Så snart vi kunde skaffade Maritta och jag oss först valsar för 5,1 mm:s cell- storlek på vaxet, sedan också för 4,9 mm. För att valfriheten skall vara maximal.

YNGELCELLER OCH HONUNGSCELLER
Efter att ha tagit del av både gammal litteratur i ämnet och nya erfarenheter av bin som får bygga sina vaxkakor helt själva utan hjälp av mellanväggar att starta med, förstår jag att den gamla standarden 5,1 mm var ett genomsnitt mellan storlekarna på yngelceller och honungsceller.Det fungerade i hela kupan.Genom- snittet för bara yngelceller är något mindre,kanske 4,9 mm (speciellt för 150 år sedan). Genomsnittet för bara honungsceller är större, kanske 5,3 mm eller t o m större. Kanske det allra bästa, vem vet,är att använda 4,9 mm cellstorlek i yngelrummet och 5,3 mm i skattlådorna. Det finns möjlighet att prova olika kombinationer idag. Vi har idag tre cellstorlekar på vårt vax, 4,9, 5,1 och 5,3 mm.

BYGG UT I YNGELRUMMET
Små cellstorlekar skall i första hand byggas ut i yngelrummet. Större i första hand i skattlådorna. Men olika bin klarar det här olika bra. En del klarar att bygga ut små celler också i skattlådor. Vill man kan man säkert avla sina drottningar efter dessa och få bin som alltmer klarar detta.
Om du har 5,3-5,4 mm storlek på cellerna nu i yngelrummet är det säkrast att ge bina 5,1 mm cellstorlek först. Om du vill det förstås, och varför skulle du inte vilja det?
Sätt till en eller två mellanväggar intill ynglet eller mitt i ynglet då det är dags för utökning. Hur man gör och hur många mellanväggar man sätter till i taget beror på hur starkt samhället är och hur vädret är.
Vill man kan man skaka ner en del av samhället eller hela samhället på bara mellanväggar och fodra dem litet. En sån här skaksvärm/avläggare gör man i början av säsongen, kanske i början av juni, i alla fall före midsommar. Ge då yngelramarna och andra utbyggda ramar till andra samhällen, kanske över ett spärrgaller.
Pröva att ha litet drönarbygge i yngelrummet, eller låt bina bygga drönarbygge samtidigt med mellanväggarna. Då brukar de bygga ut arbetarvaxet bättre. Täckt drönarbygge går ju att ta bort senare, innan drönarna kryper ut. Om bina kommer svärmstämning bygger de dåligt.
Om bina efter ett tag inte bygger så bra, dvs inte följer mönstret bra, kan du låta dig nöja med de 5,1 mellanväggar du fått utbyggda och om du vill ha mer nytt vax utbyggt kan de få 5,3 mm vax i skattlådorna.
Om du har större celler än 5,4 mm i dina kakor kanske första steget är att köpa 5,3 mm vax. Mät över 10 celler och dividera med 10 så får du storleken. Du kan mäta i tre olika riktningar på vaxet. Det brukar skilja litet i de olika riktningarna. Beräkna ett genomsnitt.
Om du har köpt standardvax några år från oss och bara har sådant vax i dina yngelrum nu, har du eventuellt redan ca 5,1 mm celler där. Då kan du börja ge dina bin 4,9 mm cellstorlek på samma sätt som beskrivs för 5,1 mm ovan. Då de inte bygger 4,9 bra litet längre fram på säsongen,om detta skulle inträffa, kan du ge dem 5,1 istället om du behöver mera kakor. Tänk på att bina bygger små celler bättre i mitten av lådan.
Anteckna gärna på ramändarna med en siffra eller liknande för att hålla ordning på om ramen är 4,9, 5,1 eller något annat.

VARROAN DÅ?
Hur är det med varroan då, och den lilla cellstorleken? Idag finns det många som menar att liten cellstorlek har en gynnsam effekt på bisamhällenas förmåga att stå emot kvalster och virus. Det kan man bland annat läsa i Bitidningens januarinummer 2004. Här kan jag inte låta bli att också ta stöd av Ingemar Fries rapport i Bitidningens marsnummer 2004, speciellt figur 2. Majnedfallet av kvalster tyder på att det hade dött cirka dubbelt så mycket kvalster under vintern i samhällena med små celler jämfört med i de storcelliga. När draget började ta slut senare på säsongen, då röveri kan förekomma och drönare flyger ännu mer fel än tidigare jämnades kvals- termängderna ut mellan samhällena med små och stora celler. För det stod naturligtvis både storcelliga och småcelliga samhällen i testbigården. Här ser vi hur rätt Evert hade som behandlade alla samhällen i samma bigård lika för att inte påverka resultatet med felflygningar. Det gäller varroa kanske mer än någonting annat.
Det är positivt också att se i Fries rapport hur lite viruseffekter som iakt- togs och att bina som faktiskt fick 4,9 mm cellstorlek direkt, och inte via 5,1 mm mellanväggar, byggde ut dessa bättre och bättre då de stadigt fick nya sådana och de sämst byggda togs bort.

SMÅ CELLER OCH PREPARAT
En del har fått för sig att om man använder små celler till sina bin skall man inte använda några andra bekämpningsåtgärder mot varroan (pga av många erfarenheter kan man nog kalla små celler en slags bekämp- ningsåtgärd). Men det är biodlaren själv som avgör vilka bekämpningsåtgärder denne skall vidta. Är man osäker, vilket är naturligt, lyssnar man på andra erfarna biodlare, t ex läser man Jordbruksverkets skrift om bekämpning av kvalstret. Man kan naturligtvis använda både drönarbortskärning, oxalsyra och Apistan vare sig man har små celler eller inte i sina bisamhällen.
Vi som arbetar med vax tycker minst om Apistan i det här sammanhanget eftersom restprodukter hamnar i vaxet och på sikt förstör den framtida livsmiljön för bina, förutom att det kan hamna i biprodukter. Om du skulle använda Apistan är ett bra tips att märka de två ramar mellan vilka du hänger remsorna och elda upp dessa ramar då de tas bort ur kupan.Skicka alltså inte dessa ramar för vaxutvinning. Det mesta av Apistanresterna hamnar i dessa två ramar. Använd eventuellt Apistan och oxalsyra vartannat år för att minska risken för resistensbildning hos kvalstret och negativa verkningar av syran på bisamhället.

FRAMÅT
Nog får man väl tänka att det skulle vara bra om det skulle räcka med små celler som bekämpningsåtgärd mot kvalstret (kanske tillsammans med avelsarbete och ev något mer). Ingen risk för nedsmutsning av vaxet och smidigare biodling. Nåja, låt bli paradimalet mot vaxmott också, det är hälsofarligt för både bin och oss som arbetar med vaxutvinning. Frågan är om inte både Apistanrester och kvardröjande oxalsyrekristaller hälsomässigt också kan vara problematiskt för oss.
Om du använder små celler som en bekämpningsåtgärd mot varroan gör då som Evert då han testade något. Se till att du har små celler i alla bisam- hällenas yngelrum i hela bigården. Men det är nog förståndigt att börja med en bigård med ett mindre antal bisamhällen om man vill prova det som enda åtgärd.
Bin som man inte använder bekämpningsmedel på tål mer kvalster. Det tyder Fries rappor- ter på i Bitidningen (BT) febr –03 och mars-04. Men håll gärna koll på kvalstermängden på något sätt. Naturligt nedfall under en vecka ett antal gånger under säsongen och/eller alkoholtest då det inte finns yngel, se BT juli/aug-01.
Det viktigaste är dock det hälsomässiga helhetsintrycket. Uppför de sig normalt för säsongen, utan onormal minskning i bistyrka, mm? Du byter naturligtvis drottning i de samhällen som uppför sig minst bra. Det gäller ju inte bara varroamot- ståndskraft. Är du en erfaren biodlare kan du läsa dina bin bra.
Du kan eventuellt komplettera med något mer, nätbottnar (kom ihåg i alla samhällena i bigården i så fall), borttagning av täckt yngel, avläggarbildning (gör en egen bigård med avläggarna). Blir du osäker kan du alltid ta till något medel också i den här bigården.
Kom ihåg att du utsätter dina bin för en risk, men det gör du faktiskt vilket val du än gör.
Jag är övertygad om att det blir minst risk för bina,oberoende av hur du sedan sköter dina bin, om du grundlägger deras livsmiljö med en mer naturlig liten cellstorlek, främst i yngelrummet.

Marino Svensson

Illustrationerna är använda med tillstånd av illustratören.